.Vi besöker en tredjeklass. Barnen räknar matte och i deras anteckningsböcker kan man se jämna raka bokstäver och siffror. Alla har en otroligt vacker handstil.

Torsdagsmorgon. Idag regnar det inte. Vi äter frukost i samlingshuset, två stekta ägg och baguette med gurka och tomat, och te, alltid te. Baguetterna härstammar från den franska kolonialtiden. Vårt första besök är på skolan. Där går det 1 356 elever i 32 klasser. Det är den enda skolan i regionen som har motsvarande både grundskola och gymnasium. Rektorn är stolt över de fina resultaten, 99,5% av de som gjorde den avslutande examen på high school klarade provet. Det är en enorm skola, vi får stänga dörren till gården när det är rast för att överhuvudtaget höra vad rektorn berättar. Larmet från lekande, rastande elever är öronbedövande.

 Killarna kom hem för att äta lunch. De tittar nyfiket på fyra stornäsor som är på besök.

Vidare till ungdomsboendet där 50 pojkar tränas på att bli självständiga. De bor tillsammans med tre ungdomsledare och en kock som lagar mat i veckorna. På söndagarna lagar de själva mat. Kokkunskaperna har de med sig från barnbyn där barnbymammorna varit duktiga lärare. Det är ganska tuffa dagar med för-, eftermiddags-, och kvällspass i skolan, däremellan tränar de sport som fotboll och pingis. Det blir inte mycket fritid och även här är disciplinen märkbar. Att göra sitt bästa i skolan är viktigt och det märks att alla satsar på att klara studierna. Av de 50 kommer 13 stycken från det familjestärkande programmet. Det är begåvade pojkar från landsbygden som fått stipendium för att gå i SOS-skolan och bo på ungdomshemmet. Det är blandade åldrar i vart av de 5 husen och städningen sköter de själva.

 En liten omväg genom risfälten.

Efter lunch är det dags att åka tillbaka till Hanoi och det innebär nya åtta timmar i bilen för de 30 milen. Efter en timme är vi fast i bilkö. En lastbil har vält över vägen och stoppar upp all trafik från båda håll. Men vår chaufför är kreativ och kör iskallt kors och tvärs vid sidan av vägen och efter ett tag svänger vi av och tar en omväg genom risfält och avsides byar. Det är så man får se lite mer av landet. Vi åker på gropig väg genom små byar. Varje hus verkar ha någon sorts försäljning. Kläder, dricka, kokosnötter, moppar och långklänningar. På filtar utlagda längs väger står skor till salu, prydligt uppradade. Husen har en speciell stil. Rektangulära boxar som är rikt dekorerade på främre kortsidan med balkonger, fina trädetaljer och många fönster. Sidorna är dock murat grå släta utan fönster som om nästa hus skulle byggas vägg i vägg men sen blev det inte så. När det blir mörkt ser man bara lyktorna från mötande bilar och inbromsande bilar framför oss.
Så småningom är vi framme i Hanoi.